angeladiana

Hej fina ni! 

 

Idag vaknade jag och kände mig segare än gummi. När jag kom hem från jobbet igår (ca 22:10) åt jag och William lite kvällsmat, sedan kröp vi ner i sängen och tittade på Carrie, helt okej film faktiskt. Under tiden som filmen gick kände jag bara hur jag blev tröttare och tröttare och till slut kändes det som att mina ögonlock vägde ett ton, trots det hann vi med att titta på ett avsnitt av Suburgatory innan jag bestämde mig för att vända mig om och försöka sova, men det gick bara inte! William (som har vänt på dygnet och sov hela dagen igår tills jag kom hem typ) låg uppe och tittade på serier och jag, som i normala fall inte brukar störa mig på att det är ljud i bakgrunden, tyckte att det var enormt störigt och kunde verkligen inte sova, det var som om att karaktärernas röster ekade högt i mitt huvud. Till slut somnade jag iallafall, jag vet inte vad klockan var när jag somnade men jag vaknade iallafall 11:45 och kände mig som sagt, otroligt seg. 

 

Jag drömde en hel del skumma drömmar också, mardrömmar. Först drömde jag att jag och en tjejkompis gick på någon nattklubb och helt plötsligt befann vi oss på taket av nattklubben för att ta lite frisk luft och då kommer det upp någon snubbe som försökte ge sig på oss, det slutade med att han knuffade ner min kompis från taket och jag fick panik och fick tag i en pistol, som bara dök upp från tomma intet, och sköt honom i knäet för att sedan springa för mitt liv. Jag sprang och sprang, till slut sprang jag förbi en av mina barndomsvänners hus, såg att det var tänt och bestämde mig för att springa in dit. Dörren stod öppen och jag hörde rösterna från folk som pratade och skrattade, så jag gick in och fann hela min barndomsväns familj samlade vid ett bord. Jag gick flåsande och gråtandes fram till min vän och sa "hej", men ingen i familjen verkade se mig. Jag satte då handen på hennes axel och sa "hallå!" och då helt plötsligt vände hon sig hastigt om och röt åt mig "fattar inte du att inte du är välkommen här?! jag är så jäkla trött på att du alltid tror att allt cirkulerar kring dig, och jag är trött på dina ekonomiska problem!"... komiskt, eftersom jag aldrig haft några ekonomiska problem, har inte det i dagsläget, och kommer förmodligen inte att få det i framtiden heller. Och jag tror verkligen inte att allt cirkulerar kring mig. 

Efter det så blev det ett hopp, eller en klyfta, kalla det vad ni vill, i drömmen och helt plötsligt var jag hemma och tydligen så var jag gravid också, jag var ensam i lägenheten och plötsligt fick jag ett långt sms av William där han förklarade hur han inte var redo att bli pappa och att han bestämt sig för att lämna mig då han trodde det var för mitt och barnets bästa. Ungefär där sa kroppen stopp och jag tvingade mig själv att vakna, fy vilken fruktansvärd känsla jag hade då, hjärtat slog extremt hårt och ångesten bara vällde över, jag var så nära på att börja gråta tills jag såg att han faktiskt låg där vid min sida, som han alltid gör varje morgon, och jag förstod att "det var ju bara en dröm". Phew! 

 

 

Hur som helst satte jag mig vid frukostbordet och tog fram datorn, började läsa lite bloggar och allt jag snubblar förbi är diverse olika babybloggar, allt jag ser är gravidmagar, barnvagnar, babykläder och fluffiga små gosedjur... Kan inte släppa tanken ur mitt huvud att det vore sååå mysigt med en liten bebis. Man kan lugnt säga att min biologiska klocka börjat klicka, är nästan så jag hör den i mitt huvd "tick, tack, tick tack.." Men vi har faktiskt pratat om det här med barn och har kommit fram till att det enda vettiga är att vänta med allt vad barn heter tills vi är färdiga med våra utbildningar och båda har fast arbete. Vilket jag redan har, fast arbete alltså, och om ett år är jag färdig med min utbildning..

 

 

Förlåt för detta extremt långa inlägg! kände bara att jag behövde skriva av mig lite av alla de tankar som höll på att spränga mitt huvud. Nu ska jag göra mig i ordning och sedan pysa iväg till jobbet! Ciao!